Återupptäckte livet
Jonas Hallberg, som fyllde 32 år nu i december, är uppvuxen i Rissne i Sundbyberg. Han var lite stökig i skolan, lät känslorna styra, vilket snart resulterade i både bråk och mobbning.
– Jag har grubblat mycket hela livet, varit introvert och mådde därför dåligt, beskriver han uppväxten. Tomheten på insidan var påtaglig: ”Nästan som att vara död”.
– Kroppen levde, men det var som att jag imiterade liv. Jag tog på mig masker för att dölja ångesten inuti, förtydligar han.
När Jonas var tolv år dog hans pappa av hjärtfel. Han blev ännu mer introvert och ensam med sina tankar.
– Min mamma har alltid gjort allt hon har kunnat, men än i dag så kommer jag inte ihåg hur det är att ha en pappa. Jag minns inte den känslan.
Det som sedan öppnade dörren till avgrunden var drogerna.
– Första gången jag drack alkohol, öppnades en helt ny värld. Jag upplevde ruset och frågade mig: är det så här det är att leva?
Samma förrädiska känsla infann sig varje gång han testade allt grövre droger vilket ledde honom djupare in i beroende.
Kriminaliteten kom som ett brev på posten. Jonas började omge sig med stökigare människor och hade svårt med empati. Snatteri, stölder och bedrägerier blev lösningen när han skaffade sig vanor som han inte hade råd med.
– Jag hade blivit av med min lägenhet och var hemlös när jag fick mitt första fängelsestraff – två månader för narkotikainnehav, berättar Jonas.
Han blev sedan anhållen och häktad för ytterligare brott precis innan han hade avtjänat sitt fängelsestraff och räknade då med 3-4 år i fängelse. På något sätt så fick Jonas istället kontraktsvård med 1,5 års skyddstillsyn, varav sju månader på Hattens behandlingshem.
– Den första dagen sade en terapeut vid namn Mesut: ”Det här är ditt hem nu”. Äntligen kunde jag pusta ut, även om jag inte hade några planer på att bli frälst eller leva ett funktionellt liv. Jag trodde inte att jag var kapabel, även om jag hade en liten tanke om att om försöka mig på de där tolv punkterna i tolvstegsprogrammet.
Sensommaren 2021 blev Jonas medbjuden till Heart Stockholm av en kompis.
– När jag klev in i Folkkungakyrkan mötte jag den här kraften som beskrivs i tolvstegsprogrammet som är starkare än mig själv. Jag kunde nästan ta på den men förstod inte att det var Gud. Det var som en skön hemkänsla, som att hitta hem. Sebastian Stakset predikade och Betz Assafa mötte honom i dörren.
– Jag tyckte det var konstigt hur glad han var.
Jonas fortsatte att åka på Heart Stockholms möten och under en gudstjänst i september 2021 predikade Börje Dahlqvist från LP, som i slutet av mötet sa: ”Om du vill ha det här, kom fram så vi får be för dig”.
– Helt plötsligt stod jag längst fram där Betz mötte mig och sade: ”Här är mitt telefonnummer, vi gör den här resan tillsammans”.
Dagen därpå hade Jonas panikångest, kände sig jätterädd och allt kändes falskt. Han tänkte om sig själv: ”Tror du att du är en kyrkkille nu?”
– Under två månader försökte jag hantera situationen, med panikångest, ilska och rädsla. Så kom ett möte i Heart Stockholm där Betz Assefa talade om att lämna över hela sitt hjärta. Efter predikan bjöd han fram dem som ville att överlämna allt, att ta det sista steget.
– Jag gick fram, gick ned på knä och när jag reste mig hade ångest, mörker, tomhet och lögner runnit av. Jag hade inga skakiga ben längre. Då visste jag att jag var frälst, berättar Jonas.
– Det har varit en resa. Allting har inte varit lätt efter det här ögonblicket. Jag har fått lära mig att upptäcka livet på nytt, det är ju är en helt ny värld som öppnas. Många gånger har det blivit fel och jag hade inte klarat mig utan de vänner som jag har. I dag är Betz som en storebror och en av mina bästa vänner som har hjälpt mig jättemycket.
Jonas har sedan dess gått bibelskola och uppmanar nu andra att lära känna Jesus på allvar.
– Oavsett vad du känner eller tror att du vet om livet så finns det en Gud som älskar dig och en kärleksfull Far som bara väntar på att du ska komma hem. Det är på riktigt, i Jesus så finns det verkliga livet. Mitt liv har fått en helt ny innebörd, avslutar Jonas.
Text: Ruben Agnarsson Foto: Rickard L Eriksson